Havskatt – Anarhichas Lupus
Havskatten kan knappast förväxlas med någon annan fisk p.g.a. sitt säregna utseende. Däremot så finns det i norska vatten tre olika arter av havskatt. Den vanliga havskatten heter bara havskatt eller grå havskatt. Den har tvärgående mörkare ränder på kroppen. På danska heter den därför ”stribet havkatt”. Det är denna art som allt som oftast fångas på spö. Den lever på grundtopparnas stenbottnar men påträffas också på bottnar av skalgrus och ibland på ren sandbotten där den ibland går ut för att äta sjöborrar, musslor och eremitkräftor. Sedan så finns det den fläckiga havskatten, en mycket sällsynt och eftertraktad fångst, som lever på mycket större djup. Den påträffas på korall och stenbotten ofta på 100-400 m djup. Slutligen så finns den blå havskatten, en mycket nordlig art som mest påträffas i arktiska vatten och på stort djup och i princip aldrig fångas på sportfiskeredskap.
Havskatten lever sitt liv bottennära. Ofta ligger den i håligheter på bottnen varifrån den simmar ut på jakt efter musslor, krabbor, tagghudingar och annat gott som den krossar med sina kraftiga käkar och tänder. Havskatten är revirhävdande och kan vara mycket aggressiv. Detta och dess kraftiga tandbeväpning är att ha i åtanke när den kommer upp i båten.
Platser
Den vanliga havskatten finns i princip överallt och är mycket vanlig i vattnen kring våra nordligaste destinationer. Den kan dyka upp som bifångst vid spättamete på sandbottnarna likväl som den kan nappa under hälleflundrafiske eller under torskmete på 100 meters djup. Riktat havskattfiske sker dock bäst på grundtoppar och steniga kanter på 20-50 meters djup. Ibland kan det också löna sig att meta på flatbottnarna kring kanterna, speciellt om de är av skalgrus. Havskatten finns visserligen på större djup också men nackdelen med att meta djupare är oftast att fisket där störs av den otroliga mängd smålubb som finns överallt på djupare vatten. Havskattfisket på Söröya och i Havöysund har inte producerat de riktigt stora monsterkatterna. Katterna ligger här ofta på 3-6kg med enstaka exemplar som vägt upp till 10 kg.
Den fläckiga havskatten är en sällsynt fångst, då den lever på stora djup och är inte särskilt vanlig. Den fläckiga havskatten ska man söka på djupt liggande toppar och korallbottnar på 100-400 meters djup. Att det är så få som fiskar målinriktat efter dem på dessa platser gör att det fångas få.
Tider
De flesta havskatter fångas i maj-juli men det finns oftast möjlighet att fånga havskatt på grundtopparna under hela säsongen.
Redskap och teknik.
Havskattfiske är inte speciellt komplicerat och kräver inte heller några avancerade redskap. Ett vanligt havsfiskespö på 20-30 Ibs duger bra. Man kan också köra med lättare och känsligare spö och mindre rullar då fiskedjupet inte är så stort. Havskatten hugger på det mesta och man ska inte bli förvånad om den av aggressivitet hugger på en ren pilk eller på en jigg. Ibland sitter den inte ens fast på kroken utan har bara bitit sig fast i betet och vägrar släppa! Det effektivaste sättet är dock att meta efter katten. Av havskattens födoval att döma så borde det bästa betet vara musslor men man behöver inte krångla till det för sig. Strimlor av sej fungerar utmärkt som bete. Man kan agna dem direkt på pilkens trekrok om man vill men lite effektivare är att knyta en tafs av 1,0 mm nylon som man sätter ovanför pilken. Tafsen bör vara 20-30 cm lång och i änden ska det sitta en hållbar och vass enkelkrok i st 6/0 – 8/0. Genom att rigga på detta sätt så får man inte lika många bottennapp. Kroken får gärna ha hullingar på skaftet då dessa håller kvar sejstrimlan på kroken. Vill man kan man även ha ett enkroks upphängartackel ovanför pilken men för det mesta behövs inte detta. Tacklet ska fiskas längs botten. Dunka med jämna mellanrum pilken i botten för att sedan lyfta upp tacklet långsamt, dels kollar du bottenkontakten på detta sätt, dels så lockar det den aggressiva havskatten att hugga. Hugget märks som skakningar i spötoppen. Då är det bara att dra på ett mothugg. Väl på kroken är havskatten ingen kämpe. Kampen börjar oftast inte förrän den kommer i båten där den blir mycket aggressiv och ohanterlig och biter efter allt den kommer åt t.o.m. sin egen stjärt. Detta beteende gör att havskatten är besvärlig att köra C&R på men det går, vilket man faktiskt också bör göra. Många uppskattar havskattens fasta kött, speciellt i soppor och på grillen och naturligtvis ska man kunna behålla havskatt för matglädjens skull. Men man ska också komma ihåg att fisken är relativt stationär på grunden och därför känslig för fisketryck. Många platser som förr hade formidabelt kattfiske såsom Fedje och Saltströmmen är numera sönderfiskade då katterna inte returnerades. Vill man returnera havskatten tar man ett stadigt tag om nacken på den när den ligger på magen. Med en lång och kraftig tång lossar man kroken. Stoppa ALDRIG in fingrarna i munnen, den biter och släpper inte taget och har styrkan att knäcka ett finger utan större ansträning!
Den fläckiga havskatten söker man på mycket djupare vatten och då krävs kraftigare utrusning och rullar som rymmer mycket flätlina. Naturligt agn, sejfiléer fungerar utmärkt, apterat på ett vanligt upphängartackel och eventuellt ett kort släp efter pilken fungerar bra. Sylvassa enkelkrokar i st 6/0 – 8/0 med inåtböjd spets och hullingar på skaftet är att föredra. Tacklet bör knytas i minst 1,0 mm nylon gärna grövre för att minska trasselrisken. Man ska ha mycket tålamod och en god portion tur för att lyckas med detta fiske men vill det sig så kan man ståta med en fångst som endast få Norgeresenärer har lyckats fånga.