Storflundra inom 15 minuter från campen i Vesterålen!  

Söndag, sista dagen för gänget från Västkusten som jag (Erik) och Daniel guidar och väderprognosen visar svagare vindar än tidigare. Vi laddar för en heldag och bunkrar upp med mat, varmt kaffe, soppa i termos och drar iväg mot nya jaktmarker. Vägen dit går fint och vi lägger de första drifterna på ett stilla hav. Med oss har vi också Håkan Sandins sällskap. De trotsade hällregnet och vinden på lördagen genom att nöta hälleflundra inne i Jörnfjorden, endast minuter i från campen och blev rikligt belönade med en hälleflundra på 122 cm.

Redan i första driften på dagen har både Daniels och Håkans båt kontakt med flundra.
Vi fiskar vidare men ingenting händer så vi beslutar oss för att prova en friliggande grundtopp längre ut. I horisonten syns plötsligt en grå vägg och ett riktigt snöoväder drar in. Lagom tills att det når oss får Martin ett tungt hugg och drillar upp en riktigt grann torsk. Bertil får hugg strax efter men tyvärr lossnar en fisk i samma kaliber.

Vinden ökar rejält i samband med snöovädret och vi får planera om. De tilltänkta platserna var inte längre fiskbara men med fredagens succéfiske i närområdet till campen hade vi en backup-plan och satte kursen dit. Färden går fint, trots mycket vind och snön som piskar oss i ansiktet. Skidglasögon och varma vantar är verkligen guld värda under dagar som dessa när man ska köra båt en längre stund. Väl framme lägger vi första driften i det område som vi nu kallar ”Tobisrännorna”. Vi hinner inte drifta klart innan Dennis tjoar till och linan sprutar ut av rullen. Fighten är intensiv men med rutin från förr går drillningen galant och vi landar ganska snart dagens första flundra. Återigen var det en curlytail-jigg från Westin som gjorde susen i färgen ”Headlight”. Vi lägger om driften och driver 30-40 meter ifrån platsen där Dennis nyss fick hugg när Martin indikerar på kontakt. Rutinerat väntar han tills han känner tyngden i spöet innan mothugget kommer och spöet viker sig nästan dubbelt när han väl drar till. Fisken drar iväg över sandflaket och vi får sätta efter med båten.

Ursinnig, urstark och fullkomligt galen är nog det rätta beskrivningen på denna fisk, som verkligen bjöd Martin på en rolig fight på det grunda vattnet. När fisken närmar sig båtsidan, förväntar vi alla oss en större fisk med tanken på drillningen har varit, men blir lite överraskade när den mäter 128 cm. En fantastiskt flundra oavsett och en underbar upplevelse för alla ombord. Robin som fiskar i Daniels båt, får strax där efter en flundra på prick en meter innan det tvärstopp på 13 meters djup. Johan, som häromdagen drog en riktigt fin flundra står återigen med rejält spöböj men nu är det en fisk av andra dimensioner.

Fisken vägrar lämna botten, stångar tungt och skakar rejält på huvudet in emellan. Vinden trycker på rejält och driften är hård. Eftersom jag ligger i samma område, hoppar jag över i Daniels båt för att kunna hålla båten medans Daniel assisterar Johan i drillningen. Fighten böljar fram och tillbaka och vi blir snabbt överens om att detta är en riktig storflundra, utan att ha sett den. När den väl släpper botten och kommer upp till båtsidan går landningen galant och vi kan säkra upp en otroligt vacker, välkonditionerad storflundra med gigantiskt huvud. I mungipan sitter stingerkroken tryggt och föga förvånade var det återigen en curlytail-jigg från Westin som levererade. Johan som är helt slut sjunker ihop på durken i aktern, aningen chockad över vad som nyss hände. Det är först när han reser sig upp och sneglar ut över relingen som glädjevrålet bryter ut. Gissningarna haglar i spannet mellan 170-185 cm och när tumstocken läggs ut får vi svaret.. 181 cm. 7 cm längre än fångstmannen själv.

Vi tar lite snabba bilder och låter sedan flundran simma hemma. Med ett rejält paddeltag vinkar hon adjö. I driften efter får vi ett par mindre bergstorskar, men när vi vevar upp dessa uppenbarar sig en eko på lodet som vi missat helt. Fredrik släpper ner jiggen efter att ha krokat av sin torsk och möts av ett megahugg endast några meter under båten. Tilläggas är att vattendjupet nu är endast 8,8 meter. Linan smäller av i ett rejält spöböj och på ekolodet ser vi hur flundran seglar ner mot botten.. Hur stor får vi aldrig veta.

Vi fiskar vidare under eftermiddagen, även om hela gänget redan är sprudlande nöjda så finns chansen till ytterligare drömfiskar kvar. Vi provar vidare, testar nya platser och i dagens sista drifter får vi belöningen för vår hårda slit. På en liten fläck i en sandvik hittar Daniel täta stim av tobis och där har de flera hugg, följare och landar två snabba hälleflundror på 115 cm och 125 cm till Robin och Johan.
Vi kan summera gängets sista fiskedag som helt fantastisk och området som verkligen levererat senaste tiden ligger inom 15 minuter från campen och är väldigt väderskyddat.

Nu vankas lite bättre väder under sista dagarna och vi håller tummarna att de två båtlag som är kvar på campen lyckas lura upp ytterligare drömfiskar här på Vesterålen!