Fantastiskt flundrafiske nära campen på Vesterålen!

Väderprognoserna har knappast varit muntra i starten för denna veckans gäster. Vi tog chansen direkt på onsdagskvällen att ge oss ut på öppet hav, ett beslut som visade sig helt rätt. 4 båtar satte kurs mot topparna och belönades med rikligt med mattorskar och ett par fina uppåt 13 kg samt några storsejar runt 10-11 kg och en riktigt fin bleka på 7 kg.
Lagom tills vi var i hamn på kvällen började vinden piska hårt och har behållit greppet kring Vesterålen med järnhand. Vindbyar över 20 m/s med nederbörd har gjort det svårfiskat för gästerna tills det plötsligt uppenbarade sig en lucka i vinden på fredagsmorgonen. Vinden vred runt och vi tog chansen att ge oss ut.

Närområdet utanför campen bjuder på många spännande platser med fin sandbotten mellan kobbar och skär och där la vi våra drifter i jakten på hälleflunda. Vi började på ett säkert ställe där vi många gånger tidigare har fångat flundra och redan i första driften över en ljus sandfläck sög det till på Fredriks Crazy Daisy i vår egen specialfärg ”Pink Panther”. Ekolodet visade 8,8 meter och flundran drog i sidled över grundflaket. Två linor trasslade direkt ihop sig men vi löste ut trasslet fort och kunde fortsätta fighten. Fredrik kunde fortsätta den tuffa drillningen på grunt vatten som var långt ifrån över men skötte sig exemplariskt att parera både huvudskakningar och rusningar.

Vi landar efter en stund fisken som efter kontrollmätning var 135 cm, vilken pangstart på dagen! Daniels båt rapporterar strax där efter in en tappad flundra på samma grundflak och vi lägger en ny drift. Huggperioden är ett faktum och det dröjer inte lång tid innan Fredrik signalerar hugg och låter flundran suga in jiggen innan mothugget sitter. Återigen spöböj och rusning, denna gången med 10 meter under kölen och scenariot upprepar sig, även om denna flundran var aningen mindre. Ganska snabbt landar vi fisken och mäter flundran till 108 cm. Vi hinner inte lägga om driften innan Daniels båt haft ett dubbelhugg där bägge flundrorna tyvärr gick segrande ur striden.

Nästkommande timme är lugn och vi byter område, närmare campen där vi såg några intressanta rännor mellan några öar på plottern. Väl på plats indikerar ekolodet ren sandbotten och vi ser även stim av tobis. Redan i första driften kändes detta helrätt och vi blev snabbt belönade. Janne som fiskade från Daniels båt landade först en flundra på 95 cm i första driften och senare i samma drift krokar Johan i ett expresståg på grundvattnet. Daniel kör efter med båten för att hålla borta fisken från skären medans Johan håller press. Fisken vägrar ge upp och bjuder upp till kamp. Daniel hjälper Johan att vrida upp bromsen ytterligare och flundran ger mig sig efter ett tag. Fisken säkras och mäts också till 135 cm.

Min båt (Erik) som drivit i samma område nöter vidare och har inom loppet av en halvtimme ytterligare två kontakter som tyvärr inte blir sittandes på krokarna innan både Martin och Dennis gör mothugg samtidigt inom loppet av en sekund. Martins fisk skakar sig lös medans Dennis står kvar med spöböj ner i handtaget. Fisken är väldigt pigg, rusar in under båten och stånkar på rejält. I den kraftiga byvinden som börjat byggas upp igen är det svårt att parera men vi klarar av att landa fisken efter en stund som mätte 112 cm.

Vi tillkallar de andra båtarna på campen som ansluter och på radion duggar meddelanden om kontakter med fisk tätt. Jiggarna är totalt överlägsna och allra bäst är helt klart curlytail-jiggarna, både i 300 g-och 400 gramsmodellen. Två riktigt stora fiskar går vinnande ur striden med linbrott som följd, nesligt men på grunt vatten är det små marginaler mellan succé och frustration. I Håkons båt bugar plötsligt ett spö och vi hör Camillas glädje över havet. Fisken stångar på lika bra som de andra men får se sig besegrad efter ett teamwork i båten. Det går inte att ta miste på hur nöjd Camilla är över sin hälleflundra på 120 cm när jag glider upp vid båtsidan för några snabba bilder.

Nu börjar vinden öka allt mer och vi beslutar oss för en sista drift innan hemgång. Vi provar ytterligare en ny plats som vi aldrig tidigare fiskat och hinner driva ungefär 40 meter när Martin vrålar till. Han har vevat upp jiggen till båtsidan för att släppa ner på nytt och när jiggen närmat sig vattenytan syns en stor skugga under. Trots adrenalinpåslaget har han sinnesnärvaro att släppa ner jiggen mot botten och flundran som verkligen var på jakt sätter full fart neråt och suger in jiggen efter enbart några meter. Linan slackar och Martin drar i ett mothugg utan dess like. Flundran svarar med en brutal rusning i den smala rännan och Martin ligger halvt dubbelvikt mot relingen och håller emot för kung och fosterland. Dyningen väller in och vinden trycker oss snabbt mot djupare vatten. Regnet smattrar ner men ingen noterar hällregnet i stridens hetta. Flundran bjuder på flera tunga rusningar men kan tillslut landas. På grund av dyningen väljer vi att lyfta in fisken i båten men till vår stora förvåning var den större än vi trodde och mäter fisken som var i praktkondition till 136 cm. Några snabba bilder innan fisken får simma hemåt och vi sätter kursen rakt mot hamn med fanan i topp. Regnet smattrar vidare men ingen verkar bry sig. Glädjen i gänget var total och inte konstigt med ett sånt fantastiskt hälleflundra som vi hade.

Trots hemska väderprognoser gick det trots allt att fiska effektivt i skydd av vågor och vind inom ett kort avstånd från campen och vi fann under dagen mängder med nya fiskeplatser där det huserade stora mängder med flundra. Ett område som vi garanterat ska prova att spinnfiska, med tanke på mängden tobis som huserade där. Vi gör ett nytt försök så fort det ger möjlighet att ge sig ut till havs igen. Vi kan bara summera en fantastisk fiskedag i underbara Vesterålen.