Vid solsken napp(straum)ar flundran!

/i

Efter gårdagens story om den stora flundran var svenskbåten med Yngve, Kjell och Åke taggade till tusen imorse när jag mötte dem på bryggan. Vid 8 seglade vi ut mot Nappstraumen och till deras förvåning stannade vi ”tidigt” enligt dem, då vi bara hade kört ca 5 minuter från campen när vi la driften.. ”Ska vi inte längre?” fick jag frågan och svaret var Nej!

Med korrekt tidvatten och strömmar i Nappstraumen på förmiddagen gjorde vi första driften 08:05 och efter en kort stund kom första hugget. På en hel sej, tacklad på en cirkelkrok smackade första flundran på och efter en stund landade vi en 86 cm flundra! Vilken start igen! Nästa drift hade vi ett par försiktiga hugg på både jiggarna och på sejen utan något spöböj men i tredje driften gjorde Yngve ett karatemothugg och fighten var igång. I tung ström gick fisken tungt och Yngve fick spänna musklerna.

Fullt övertygad om en bättre fisk blev vi chockade när en fisk på en bit över metern gled upp mot båten.. Jag hade förväntat mig en betydligt större fisk men strömmen kan lura oss ibland och flundrorna vet hur dem ska utnyttja det. Fisken landades säkert och nu började strömmen sakta avta. Vi gjorde ett par drifter till i samma område innan vi bytte område. Direkt högg ett par fiskar på sejen, men tyvärr utan att bita tillräckligt mycket för att fastna på krokarna. Dem högg tag i stjärten på sejen och bara nafsade lite smått, helt klart flundra men ingen landad just där.

Vid tidvattensvändningen bytte vi ännu en gång område i Nappstraumen och började bonntrolla och ganska direkt smällde det på en fisk på en Crazy Daisy i Rosa färg. Med tre landade fiskar kände vi oss rätt nöjda och gled in mot hamn med stora leenden och avslutade ett skönt fiskepass.

Dagens kod var dock att samtliga fiskar högg i strålande solsken, vilket vi bara hade under ca totalt 1 timme under dagen, vid tre tillfällen. När dimman låg tät över Nappstraumen var det stiltje på fisket men när solen tittade fram gjorde flundrorna detsamma!

Erik Axner/ Andreas Marth – Nappstraumen