Grymt fiske på Storskalltaren – monster tappat, Söröya

De stackars ankommande gästerna fick vid åttatiden igår kväll besked om att det inte skulle bli någon sömn den natten – utan att vi direkt skulle åka till Storskalltaren istället då vädret, enligt prognosen, såg fantastiskt ut. Runt 10 drog 4 båtar ut på ett spegelblankt hav, och med spegelblankt så menar jag verkligen spegelblankt. Jag har faktiskt aldrig, under mina två säsonger här uppe, sett ett blankare hav. Solen sken och livet var allmänt behagligt.

Fisket började bra med stor torsk i alla båtar och toppen landade på hela 26,5kg. Vi fiskade vidare en stund och förflyttade oss till en kant strax nordväst om flundrarännan. När vi driftat över hela flaket och kom till nästa kant small det på för Lutz i guidebåten. Efter 2sek skriker han ”HALLIIIBUUUUUUT!!!” Fisken rusar, Lutz får hem lite lina, fisken rusar igen. När den efter ca 10min första gången kommer till ytan och jag skall sätta kveitekroken hade den bestämt sig för att knipa igen käften. Jag fipplade några sekunder och verkade gjort fisken lite irriterad vilket resulterade i en ny rusning ända ner till botten. Andra gången den kom upp sattes kroken i underkäken och fisken var äntligen säkrad. Den tailades, Lutz fick hoppa i min ursuit och segla i havet i aktern. Några bilder knäpptes med fisken innan fångstmannen fick lossa tailrepet och låta drottningen simma ner i djupet – PB x 2!!!

Vi driftade vidare och rapporter om flundror och stora torskar hördes titt som tätt på radion. Plötsligt small det till igen och nästa flundra satt. Utöver morgontimmarna fångades flundra på flundra och däremellan ca 100000st torskar. Fick rapporter från båtarna att vi totalt fångat över 15st 20+torskar och ca 25-30 flundror, föredelat på 4 båtar, under passet vilket är RIKTIGT bra.

Någon timme innan hemfärd ropas det på guidebåten. ”Vi fighter ett monster, kan du komma bort och hjälpa till?” Gästerna i guidebåten vevar upp och vi sätter full fart mot storfisken. Precis innan vi anländer hör jag tyvärr på radion att de tappat fisken efter de haft den i ytan 2 gånger, på ett linbrott orsakat av linan som snurrat sig runt toppöglan… så synd. I båten hade de innan denna resa fångat flundra på 170cm och denna fisk var… betydligt större.

Så blir det ibland, man kan inte gå segrande ur varje fight, it’s called fishing, not catching.

Hannes Ribbner, Sørøya