Spöbrott på monsterflundra och ett fortsatt fantastiskt flundrafiske här på Sørøya!

Igår kväll packade vi mackorna, riggade spöna, taggade till ordentligt och drog norrut mot Galtöfjord och vidare för lite flundrafiske. Väl framme i Galtöfjord togs två mindre flundror runt 100cm nästan direkt. Robin Johansson från Båt 4 tappade tyvärr en större fisk efter en stunds drillning på haspelutrustningen. Efter ett par timmar bestämde vi oss för att köra vidare norrut.

När vi kommer fram och lägger första driften så har vi en bra drift på ca 1,5 knop och det känns riktigt hett!
Det dröjer inte lång tid förrän Anders i båt 3 står med ett tungt spöböj och en rulle som smattrar ut lina under rusningen!
Kramp i armar och rygg så kämpar Anders med att få upp flundran mot ytan, första mötet med sin livs första flundra blir kortvarigt då den glider upp mot ytan, stänger munnen i ren protest och rusar ner i djupet igen! Då var det bara att hålla i grejerna och börja om från början igen!
Tillslut lyckas Anders få upp flundran igen och denna gången kunde kveitekroken sättas och flundran var säkrad!

Succé och lycka spreds i båten! Det var ju trots allt just den här flundran som de hade drömt om att fånga och nu låg den där i båten och mättes till 132 cm, några snabba foton senare så kunde den släppas tillbaka igen!
Men innan vi hade hunnit smälta storfångsten så stod sonen Jonathan med ett kraftigt spöböj och vi förstår direkt att det är flundradags igen!
Jonathan fick känna på nya muskler då han slet med att få upp denna flundra! Mjölksyran flödade och så fort Jonathan vilade så drog flundran tillbaks till botten igen!
Men skam den som ger sig!
En stund senare så kommer den upp till ytan och säkras med kveitekroken.
Den mättes till 125 cm och under fotograferingen så smäller det tag i Calles spö och innan vi ens har hunnit åter utsätta Jonathans flundra så lyckas Calle pumpa upp sin livs första flundra! Det här är helt löjligt bra och alla i båten hade nu fått var sin flundra och alla i riktigt fin storlek! Efter att Calle hade brottats med flundran i båten så kunde den mätas till 122 cm men tyvärr så satt en krok så långt ner i svalget så denna fick bli en fin matflundra som kungälvsgänget fick dela på.

Inte långt efter hör jag hur Hannes ropar ut att det drillas flundra i båten men de hade glömt kveitekroken så Anders Sköld från båt 6 fick assistera under landningen. Inte långt efter att flundran var landad och åter utsatt hörde jag Hannes ropa på båt 6 igen, flundra nummer två!!
Strax efter hör jag Hannes en tredje gång ropa ut med en viss förlåtelse i rösten att de kan nog behöva kveitekroken igen, men denna gången var flundran av mindre storlek så den kunde snabbt och enkelt lyftas in med ett stadigt gällocksgrepp.

Vi förflyttar oss till ett nytt ställe då det började dö ut, men väl på det nya stället så rapporterades det in fler flundror från de olika båtlagen.
Jonathan från min båt landade sin andra flundra och inte långt efter så står Calle med nytt kraftigt spöböj men denna gången så var det tal om något mycket större än vad vi tidigare hade haft på! Efter en spännande fight där Calle och monsterflundran kämpade fram och tillbaka så börjar Calle få övertaget och lyckas lyfta den halvvägs upp men då flundran ännu en gång bestämmer sig för att dra tillbaka till djupet igen så klarade inte det nya spöt längre utan knäcks vid lindningen! Alla står med hjärtat i halsgropen, jag flyger fram för att försöka rädda situationen, får assistans av Calles far och tillsammans börjar vi pumpa upp flundra där den ena står med rullen och vevar och den andra pumpar med den trasiga spösektionen.. Men efter några svettiga minuter så skavs den nya 1,2 mm tjocka nylonlinan av mot tänderna på denna flundra och vi blir besegrade. Alla i båten sätter sig ner, tomma i blicken.. Vad hände egentligen? Vilken monsterfisk, och vilken story det här kommer bli! Hur stor den var kan vi endast spekulera kring, men att den var STOR var det inget snack om!

Vi rundar av fisket med några drifter på Råsa, och ännu en gång så har Guidebåten en flundra på! Jag åker över med kveitekroken och den kunde sedan säkras vid båtkanten och mätas till 140 cm! Strax efter började vinden öka och trötta själar efter en fantastisk dag kände sig nöjda och vi begav oss hem mot Sørvær!

Johan Mikkelsen och Hannes Ribbner