Nytt camprekord på Vesterålen!

Säsongen har startat lysande på Vesterålen och på ”Torskflaket” är lika stabilt som vanligt! På grunt vatten, på ett spegelblankt hav har torskarna visat sig från sin allra bästa sida och huggsexan har varit konstant under större delen av dagen. När man tar torsken grunt bjuder fisken upp till bra kamp och vid större fisk brukar rullarna knarra gott i första rusningen.

I närhet av dessa torskstim huserar också hälleflundrorna som varit aningen misstänksamma mot jiggarna och för det mesta följt med upp till båtkanten men ett par har landats ändå.
Igår gav vi oss ut på expedition, i jakt på en stor flundra. Målet var spikat, vi skulle ha en stor eller inget! Efter att ha fixat lite betesfisk gjorde vi första driften i ett smalt sund och det dröjde inte länge innan första hugget kom. Kraftigt och distinkt men cirkelkroken ville inte fastna när vi spände upp och vevade till.. Detta scenario upprepade sig ytterligare 3 ggr i samma sund, fisken var otroligt försiktig men var ändå där.. En ordentlig tyngd kändes på sista hugget innan kroken retfullt ”studsade” ur munnen.

Vi fortsatte driften utåt mot djupare vatten och över 44 meters djup sög till det i Tonys jigg. Första mothugget missades men lika fort högg det igen och spöet bockade ner i handtaget innan flundran skakade karakteristiskt på huvudet och jiggen föll nesligt ut.. Stolpe ut igen….

Längre ut över 58 meters djup dök dock mitt flöte och nu var det ingen tvekan. I frivattnet hade den tagit min sej och gick nu mot botten i en stadig rusning. Bromsen vreds upp och fisken krokade sig perfekt. En tung kamp började, den ville inte släppa botten och stångade på bra där nere. Efter att ha pumpat upp den 40 meter fick den nya krafter och vände ner igen i en enda explosiv rusning och började stånga på nytt. Dragkampen fortsatte och efter många lyft kunde vi säkra fisken vid båtsidan och mäta den till 148 cm. En praktfisk och nytt årsbästa och camprekord på Vesterålen. Dock tror jag inte att det håller särskilt länge om jag ska vara ärlig…

Senare under dagen, efter strömvändningen fick Henrik i ”Berras-gänget” ett tungt hugg ca 7 meter ovanför botten. Fisken gick till botten och när Henrik vevade till blev det bomstopp. Kraftigt spöböj och solid tyngd, inget annat! Vi började fundera på vad detta var innan spötoppen bugade ner tungt två gånger och sedan bomstopp igen. Fisken flyttade lite på sig och gungade ett par gånger till. Denna var stor och praktiskt taget orubblig.. Efter några försök att lyfta fisken föll kroken plötsligt ur. Varför vet vi inte men mest troligt blev den krokad långt ut i skinnet i mungipan och pressen från spöet rev kroken ur munnen.. Nesligt värre att tappa en sån jättefisk men så är det.. Vi kunde senare segla hemåt med målet i hamn. Vi fick en storflundra och hade kontakt med ett monster! Nästa gång sitter den där!

Erik Axner, Christian Karlsson, Vesterålen