Flera stora flundror från Nordic sea anglings camper

Det märks att flundrafisket är hett nu och varit så den senaste månaden på många håll. Christian, en av guiderna sänkte ner sin jigg under en tur när det fanns plats för det i guidebåten. Det dröjde inte länge in i driften innan något flyttar jiggen där nere. Huvudet på fisken trycker ner spöt och mothugget sätts. Därefter följer en TUNG rusning och båten kör efter för att rullen inte ska tömmas på lina. Fighten var mycket hård, en flåsande och ordentligt plågad guide går på vilja när fisken ska upp sista biten till båten. När fisken sen skulle mätas räckte tumstocken inte till och att den var över två meter var ett faktum! Den mätte hela 208cm och innebar nytt personbästa för Christian. Fisken togs på en Crazy Daisy 400g Blue Glamour med tail och pumpades upp med ett 5’ Westin speedjigging-spö.

Såhär berättar han om det med egna ord:

”Idag har jag ont i ljumsken från fiskespöt som mejslades in under fighten och har fortfarande inte greppat vad som egentligen hänt. Men ruset sitter kvar efter det magiska som hände igår.

Vi hade precis tackat en flundra på 165cm för en god fight då jag lagt om driften och smugit ut mitt jiggspö på samma fläck. Med jiggen på botten vevade jag upp den sakta och pausar. Därefter flyttar något på jiggen där nere och gör ett simtag ner med huvudet, mothugget sätts och flundran svarar direkt! Rusningen håller på att tömma rullen som fylldes med 200 meter lina kvällen innan. Vi får köra efter en fisk som aldrig tycks stanna. När vi kommit över den går den inte att lyfta från botten. Vevandet för att undvika slacklina tog på krafterna, tankarna gick om jag slutat veva skulle jag tappat fisken som vi fortfarande inte visste något om. Vad som än händer, jag fick inte släppa pressen!

Så jag slänger upp knät på bänken i fören, lägger spöt emot och bryter upp huvudet för att få en bra vinkel att börja pumpa från. Den är tung. Marjan som tagit över rodret ropar att han ser den på lodet och att det är på 36 meters djup. Bit för bit, centimeter för centimeter rullade minuterna iväg och fisken närmar sig båten. Jag ropar att det är femton meter kvar, alla i båten står redo. Fem meter kvar, de andra utbrister att den är över två meter. Jag tror det inte förrän jag ser det tänkte jag som stod en bit ifrån relingen och dirigerar landningen. När landningskroken sätts är det riktigt nervöst, kroken går inte igenom den tjocka huden på fisken som skakar. Av egen kraft krokar den sig själv och hela båten försöker snara stjärtfenan som är lika stor som en större rödspätta.

Från den stunden kommer alla känslorna fram och storfisk-chocken kommer. Adrenalinet exploderar i kroppen, alla undrar hur stor fisken är. Det jag ser är att huvudet på den fisken skulle uppta hela famnen, fisken är också redigt hög. När vi lägger tumstocken på så räcker den inte till. Tankarna snurrar ännu snabbare. Vad är det här? Är hälleflundran över två meter? Det är det ju! DEN MÄTER 208CM!!!

Vi riggar kameran och mobilen som flämtar på med sina sista krafter. Jag hoppar i badet, den här flundran ska det badas med, så är det bara! Det blir några bilder innan båda kamerorna släcks. Vi spanar in gapet på firren och konstaterar att det finns en del kapacitet att tugga i sig annan fisk. Hela fisken ser också gammal ut med tydliga drag av ett långt liv som format fisken i havet. Den är helt klart den mäktigaste fisken jag stått inför.
Kan bara konstatera att havet är fullt av hemligheter som visar sig ibland. Det här var definitivt en av dem.”

Christian och Henrik, Söröya