Kamöysundet, hälleflundrans, och även vikvalens rike, Söröya
Med fortsatt fint väder men med lite mer vind så stod långtur till Kamöysundet på schemat. Även på denna tur hängde alla båtar med på och alla var riktigt taggade på hälleflundra! Med rak motsjö begav vi oss mot Söröyas nordliga del och den 2 timmar lååånga färden blev väldigt stampig. Väl framme får vi rapporter från båt 9 som vek av 5-10 minuter tidigare att de drillar fin flundra, och vi som inte ens har hunnit blöta våra jiggar! Några minuter senare rapporterar de in den på 135 cm vilket är en helt otrolig start som gör oss ännu mer på hugget.
De första drifterna lägger vi mitt i sundet där strömmen är stark just då. Vi driftar mellan 2,5-4 knop. Efter ungefär en kvart smäller första fisken… Yes, de är på g! Kampen blir ganska intensiv men kortvarig och flundran skär snart vattenytan. I ett tappert försök att komma loss från kroken så lyckas den cirka 1,10 cm långa flundran sprattla loss och simma ner i djupet igen. Ja ja, på’t igen!
Vi lägger några drift till och det efter ett tag ser jag ett fint eko cirka två meter från botten. Spöna plockas upp från hållarna och efter mindre än 20sek smäller det till. Fisken fightas i hård motström, tar lina, fås hem en bit, tar lina igen men ger efter ett tag med sig och kommer sakta men säkert upp till ytan. Fisken säkras och mäts till 117cm – nytt pb till moniseur Jörgensen!
Plötsligt hör vi en kanonhög smäll och upptäcker att det ligger en yrkesfiskare lite längre in i sundet. Vi under vad i hela världen som försiggår och hör efter ett tag ett vrål som verkar komma från fören på båten. Gubbarna skriker och har händerna i vädret, vad kan detta vara för slags seger? Efter ett tag, när de plockar fram den stora bössan förstår vi. Det är en valfångare som just skjutit sin harpun rätt i sidan på en stor vikval. Vi är helt tagna i guidebåten. Vi följer skådespelet och när en yrkesfiskare vinkar oss närmre åker vi dit för att se hur det hela går till. När vi anländer håller de precis på att skära halsen av djuret och det sprutar blod från båten. De vinkar oss ännu närmre och när vi är tillräckligt nära kastar de över en del valtand som de berättar att vi borde torka.
Jahopp, detta ser man ju inte varje dag. Oavsett vad man tycker om fiske efter val var det ett skådespel utöver det vanliga. Personligen tycker jag det är helt fel men även jag var helt tagen av stundens hetta – detta lär man ju inte få bevittna igen…
Fisket fortsätter och det landas många fina flundror i de andra båtarna. Plötsligt hör vi på radion att åldermannen i båt tre lyckats landa sin andra hälleflundra vilken mättes till 145cm!
Vi lägger ännu ett drift i sundet som gett 90% av dagens flundror. Några minuter senare smackar det på, på praktikanten Rebecka Svenssons vita slim Jim som lurat till sig guidens lätta speedjiggingspö från Westin. Fisken kom i sådan fart att hon nästan tappade spöt i vattnet när den direkt började tokrusa ner mot botten. Fighten blir mycket hård, men relativt kort. Fisken gör en ordentlig rusning till och sedan sätter Rebecka sådan press på den att den inte har något annat val än att följa med. Väl i ytan säkras den och uppskattas till en bit över 20kg – ett nytt pb och samma storlek som den förra som landades. !! Som hela kvällen nött på med sin sej ger inte upp och efter ytterligare två drifter står även hans spö i en riktigt fin båge – denna är större. Fighten pågår i cirka 12min och till slut kan även hans pb landas och mätas till hela 140cm – lyckan är ultimat. Nu har alla gäster i båten under veckans gång lyckats landa flundra över 120cm, 3st har tagit pb på 140cm+, två 150cm+ och en på 160cm+ – rätt okej vecka…
Men vi är väl inte helt nöjda än? Vi fortsätter en stund till och fisket dör av lite. Jag tar ett släpp och efter ca 2min landar jag en flundra på min crazy Daisy som uppskattas till runt 90cm.
Fisket i de andra båtarna är fortfarande bra och vid detta laget har 3st 140cm+ landats.
Totalt under kvällen och nattens gång kom det upp 29 flundror fördelat på 5 båtar varav minst två st i varje båt. Bäst i antal fiskade båt 9 som landade hela 10st och tappade nästan lika många.
När Kamöysundet är bra, är det RIKTIGT bra.
Hannes Ribbner, Sørøya
