Söröya, STORfiskens rike – i kubik

Tar man sträckan mellan Göteborg och Italiens huvudstad Rom får man en ungefärlig uppfattning om vilket avstånd det är från västkustens centrum och upp till Söröya. Om jag igår hade haft drygt 200 mil framför mig att köra, men inte riktigt kunnat bestämma mig för vilket vädersträcka som är rätt att välja, blir valet efter dagens händelser mer än enkelt, jag vågar till och med säga definitivt.

Jag och Hannes dricker trötta upp den sista slurken kaffe för att inom kort möta tre duracellkaniner på bryggan som på något vis alltid lyckas smitta av sig i sitt endorfinutsöndrande. Efter gårdagens storfångst, en flundra på 152 cm, var det såklart plattfisk av den lite större kalibern som stod som nummer ett på dagens fiskeaktiviteter.

Strax efter klockan nio kastades det loss och två minuter senare var vi framme på kveitespot nummer ett. Väl ute stöter vi på två andra båtar som också blivit ”lite” sugna på hälleflundra efter veckan som gått. Redan när vi kom ut hade de fiskeerfarna grabbarna lyckats landa en lite mindre flundra och under den kommande timman rullade det in rapporter om flertalet kontakter och ett par landaden. Nu dröjde det inte länge förrän CWC–gänget hade krokat på någonting stort som de uppskattade till mellan 150 – till 170 cm. Fem minuter senare kunde fisken säkras och den mättes till hela 174 cm, alltså en fisk mellan 74 – och 75 kg! En smakstart på dagen om man säger så…

Inte långt efter lyckas vi i guidebåten landa en mindre flundra och därmed kunde även vi spräcka dagens nolla. Efter ett tag avtog antalet fiskkontakter och då fick vi passande nog nys om att Steffen och hans gäster från Tyskland hade ett helt sjukt skreifiske någonstans mellan kveitegrund och breiviksfjorden. Som skott sökte vi oss bortåt och efter lite problem med att hitta platsen vi så frenetiskt letade efter kunde vi äntligen släppa ner jiggarna i ett massivt torskstim. Bara några sekunder efter att Mikkel och Sven kommit ner med jiggarna till botten står både spöna i stora bågar. En liten stund senare kommer fiskarna upp till ytan med ett ögonblicks mellanrum. Två SJUKA torskar landades, framförallt Mikkels som efter en kontrollvägning visade hela 33 kg, alltså årets hittills största torsk!!! Men nu får vi ju inte förkasta Svens torsk som fick vågen att visa praktfulla 25 kg – lätt att glömma denna när storasyster ligger och myser bredvid! Den kommande timman gick VHF:en på högvarv då det frekvent rullade in rapporter om fiskar över 20 kg. ”Torsk över 20”, ”torsk över 20”, men helt plötsligt en rapport om en hälleflundra på 148 cm. En helt okej bifångst om ni frågar mig.

Torskfisket avtog efterhand och vi i guidebåten bestämde oss för att börja tuffa hemåt för att göra ett sista flundradrift norr om fågelberget. Lönsamt? Ja, det skulle man kunna säga utan att slänga ur sig några större lögner. Fyra småflundror landades på 45 minuter och en kamouflagefärgad ”dörr” seglade långsamt förbi två meter nedanför båten medan jiggarna var alldeles för långt ner för att väcka någon uppmärksamhet.

När vi sedan bestämde oss för att göra den sista sjömilen in i hamn hade alla i båten fått flundra och några minst sagt fina torskar hade landats. Väl vid filébordet började de andra båtarna komma tillbaka och när man inte trodde att fisket kunde bli bättre än vad det hade varit så fick vi höra mer om vad de andra båtarna varit med om. Över trettio torskar över tjugo kg varav ungefär hälften var över 25, två torskar över trettio och otroliga fjorton flundror med en sjuk topp på 174cm!! Detta kallar jag fiske!

Bilderna från dagens dröm kan ni se på: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.614650528614407.1073741836.147485555330909&type=1

Joel PJ Ribbner, Söröya