I bland kan man tro att man drömmer här i Havöysund!

I går eftermiddags begav sig samtliga båtar ut på långtur i stekande värme (nordnorska mått) 18 plusgrader och vindstilla, bara det var magiskt! När vi anlände till ”Kveiteflaket” tog det inte många minuter innan grannbåten stod med ett riktigt skönt spöböj. Efter en stenhård fight var första kveitan landad och återutsatt, och den mättes till fina 150 cm utanför båten.

Andralinet steg i min båt och även vi hade ett flertal kontakter, men dom var verkligen försiktiga och frustrationen steg vilket resulterade i för snabba mothugg! Vi lägger oss för en andra drift och snacket över VHFen börjar dra igång på alvar. Båt 6 (vår grannbåt ) tjoar till och rapporterar om sin 150 cm Kveite, men avbryter snabbt då det smäller på igen i deras båt. Vi ligger endas 25 meter från dom och får se hur dom måste börja köra efter den! Med andra ord ett riktigt monster på G, men tyvärr denna gång vann kveitan efter en hård kamp!

Men, som om inte detta var nog så får båt 6 ett nytt jättehugg på sin tredje drift (tro mig nu börjar vi bli stressade i vår båt) och efter en hård kamp så kommer kvitan upp och kan säkras utanför båten. Den mätas till hela 167 cm och får själfallig simma vidare igen.

Efter några timmars fiske så kommer det ytligare huggperiod. Denna gång var det våran tur efter att känt (eller rättare sagt sett) hur något var på min jigg när jag satt spöet i spöhållaren för att ta en kaffepaus. Jag tar spöet och frilägger jiggen någon meter för att sedan slå till bromsen och smack så känner jag tyngden i spöet. Jag känner snabbt att det är en stor fisk, så vi ber Kristoffer som kör guidebåten att hjälpa oss, och efter en hård fight så kommer madammen upp och vi säkrar den. Men, tyvärr så ser vi inte jiggen utan måste lyfta in kveitan i båten för att försöka komma åt jiggen. Denna vackra madam gick därför inte att rädda utan vi fick behålla den. Ingen trevlig känsla att behöva döda en sådan underbar fisk men som tur är så är det mycket sällan sådant händer, nästan aldrig faktiskt. Filéerna från min fisk togs om hand av våra gäster så den gick inte till spillo i alla fall.

Midnatt kom och solen värmde oss för fullt och den magiska natten fortsatte med flera fina hälleflundror där medparten var över 100 cm. Vi hade även en liten finnkamp då vi har två båtlag från Finland på campen denna vecka. Det ena finska båtlaget ropar på VHFen att dom förmodligen behöver hjälp att landa en jätte kveite och att dom vill ha den märkt. Jag styr mot våra finska vänner och får se ett sanslöste spöböj samtidigt som en av de svenska båtarna kallar på mig och behöver hjälp efter att drillat en hälleflundra riktigt länge. Jag styr mot den svenske båten och hoppar över för att hjälpa till med landningen, vi säkrar den vid utsidan av båten och mäter den till grymma 182 cm. Men, som om det skulle räcka mot våra finska vänner som hatar förlora mot svenskar, nej då, Kristoffer hjälper dom med landningen av deras kveite som mätts till fantastiska 184 cm. Givetvis märktes dessa två häller, och dom simmar vidare i friheten.

Det var bara att ta av oss våra hattar (kepsar) och se oss slagna. Det kom upp hela 6 hälleflundror över 160 cm (160,161,167,169,182 och 184 cm). Snacka om hälleflundrefeber!

Ulf “Oxen”Hugsén/Kristoffer

Stort på kroken! 184cm på väg upp

C&R 182 cm!

C&R 161 cm

Familje fiske! riktig glädje

Guide virke.

Lets go!