238cm Hälleflundra tagen under långtur på Vesterålen

Efter några dagar med varierande starka nordliga vindar låg havet öppet för en långtur till platsen som ständigt överraskar. Den här gången var inget undantag. Båt 2 stod för den största överraskningen då de för ett par timmar försvann ur VHF-konversationen och i sista stund ropar att de fightar STOR HÄLLEFLUNDRA!

Kvällen innan avfärd var prognosen för bra för att inte köra på en långtur. Alla fem båtar förberedde sig förväntansfullt på morgonen och jag kände den där goa långturskänslan som infinner sig fina dagar som dessa. Det tar en stund att åka ut men det gör inget då vi vet at vi har chansen att fånga riktigt stor fisk av de flesta arter vi fiskar efter. Vi stannar till på närmsta position och släpper ner våra beten. Där fångar båt 5 en stor torsk på 124cm och en båt får sällskap av en nyfiken vikval. Det blir en kortare förflyttning och västerifrån kommer en kall och tät dimma inrullande. Vi kör runt dimman med assistans av radarn, med en väderprognos med vindar på 5-6m/s kunde vi vänta ut soldimman. Den blåste bort lika snabbt som den kom. Vi delar upp oss och börjar söka fisk.

Ganska snart har Båt 2 och Karlstadborna börjat fånga fisk vid den nu bekanta platsen V-berget. Första torsken för Karlstadborna blev en torsk på 24,4kg! Maffigt sätt att inleda en långtur på! Vi hör på VHF:n att det landas ett gäng fina torskar på runt 15-17kg samt ett flertal sejar på mellan 10-15kg, även en bleka på 7kg hissas upp av Båt 2 som är riktigt heta idag. Frestelsen blir för stor för att inte ansluta från våran expedition efter nya toppar. Jag som åkt med ett gäng från Borås ut har en lite tuffare inledning men utdelningen kommer på V-berget! Andreas ”hulken” metar efter hälleflundra med sej och får en stabil torsk på 23kg som första fisk. Med god stämning fortsätter vi.

Vi åker till långakanten och gör några drifter där, hulken passar på att ta en fin långa på 17kg ganska snart. Idag gassar solen och vi driftar sakta fram över rännor/dalgångar där långa och hälleflundran huserar och på topparna som hyser stor torsk och sej som plöjer fram i de enorma betesfiskstimmen. Torskarna lugnar ner sig i väntan på nästa huggperiod men sejarna och långorna fortsätter att hugga. Vi gör några riktade hälleflundradrifter och pratar om att det måste gå enorma hälleflundror på såna här platser där alla arter verkar vara stora. Flundrorna ville inte leka med oss i våran båt så det bar av tillbaka till långakanten och på en hel betesfisk är den Kalles tur att få känna de tunga gungningarna av långa. Den här fisken är stor och mycket stark! En långa på 173cm och 26.8kg dras in över relingen. Wow!

Ett tag har några av båtarna intensiva race på sej och Christer i båt 1 fick slita med ett nytt camprekord på 17kg! Grattis till den! En av båtarna tappar en finare fisk på en fjäderring som gått upp… Och Arne i båt 5 får på en fin hälleflundra som bryter linan efter 10-15 minuters fight… Vi var hälleflundrorna på spåren!

Dagen blev lång och alla båtarna åkte till positionen närmast campen, alla båtar utom en, som heller inte svarade på VHF:n. Plötsligt får vi svar: Båt 2 till guiden, vi har inte kunnat svara, vi har fullt upp med en stor hälleflundra. Instinktivt hissar vi upp sakerna snabbt, försöker syna dem i horisonten och sätter full fart mot dem. När vi kommer fram ser jag sekunden efter att fartblindheten har lagt sig en ENORM FLUNDRA, en bra bit över 2 meter

När vi kommer fram till båt där fångstmannen, tröttast i båten efter en lång kamp ler och försöker smälta vad som hänt. Fångstmannen berättar;
”Det var så fränt, hugget var tvärdistinkt, korta knyckar följt av ett tungt och sen gick den bara ner och i en halvtimma stod jag still med fisken. Fisken pressades upp två tre tag och fisken gick tillbaka ett tag, det gick stundtals bara inte att få upp den. Jag hade samma press hela tiden med spöt och armarna började tillslut att skaka, det tog två timmar. Längsta stunden jag höll i spöt utan rörelse var säkert 20 minuter. När flundran kom upp till båten så var den lugn. Flundran satt löst på stingerkoken, hade den betett sig som flundror vanligtvis gör så hade den gått av i kommande rusning. Den här stannade kvar och var lugn. Den kom upp med stängd mun och planade ut med kroppen för långt ner så vi kom inte åt den, därefter vänder fisken sakta neråt och stannar 10 meter under båten för att sen bara stå stilla. Efter en stund kunde fisken sakta pumpas upp och munnen öppnade sig så vi kunde sätta kroken.”

Fisken tog på runt 80 meters djup på en blåsilvrig mindre jigg och gjorde en stor förflyttning under fighten. När vi kom fram satt den bra på landningskroken men var tailrepet inte långt nog utan vi fick skarva ihop ett par för att komma runt den otroligt breda fisken. Det är det värsta jag som guide har sett och när jag hoppade över i båten och fick se fisken på nära håll började även mitt adrenalin att pumpa på bra. Vi planar ut flundran och säkrar den helt med det skarvade tailrepet. En otroligt glad och stolt fångstman synar sin drömfisk. Det smattrade gott i kamerorna under ett härligt fotokalas för att föreviga den sinnessjukt stora hälleflundran. Tumstocken på 2 meter räckte inte till men det visste vi att den inte skulle göra. Efter en noggrann mätning med två tumstockar får vi fram längden 238cm!!! Vikten enligt hälleflundratabellen är på svindlande 188kg. När drömfisken sen släpps tillbaka ligger alla de andra båtarna runt om och beskådar. Precis när flundran tagit sina första simtag och fångstmannen tittar upp rungar applåderna bland båtarna. Det blev en fulländad avslutning på den här långturen.

Det här är en av de absolut största flundrorna fångade på spö och som återutsätts! Vi bugar och gratulerar alla i båt 2 för drömfisken, det hade inte gått att landa en sån fisk utan gott lagarbete. Och ett extra grattis till fångstmannen som fick äran att kroka den här enorma hälleflundran.

Christian Karlsson, Vesterålen