Skitväder, finväder och kaos i Å

orsdagen började med spöregn och vindar på 8-11m/sek från väst. Våra tappra gäster kämpade sig ut ändå och hade under dagen ett hyfsat torsk, storsej- och koljafiske.

Under fredagen hade vi ungefär samma förutsättningar och de flesta valde att bara köra en korttur på förmiddagen för att sedan gå i land och ladda upp inför nattens långtur till norrsidan.

Viden droppade och känslan i kroppen var riktigt god trots de få timmar jag fått sova under eftermiddagen.

Vi började i… ”Eriks håla”… (för alla som inte vet så finns alltså nu mera en position som heter så). Det tog inte mer än fem minuter innan hela sällskapet i båt 1 försökte välta båten genom att gå över på samma sida och glo på något platt som närmade sig ytan. Martin som guidade berättade på radion strax efteråt att de landat en flundra på 131cm – rätt schysst start!

Vi fiskade vidare och båtarna landade flundror, torskar och storsejar. Jag som guidade danskarna stod och kastade med ett lätt testspö från Westin och en liten 85g Slim Jim. Jag krokade en del större sej och under ett av de snabba uppveven smäller det på en rätt liten. Jag kan utan att pumpa med spöt bara veva in denna lille fisken till båten. Väl framme ser jag att detta inte är någon sej inte? EN HAVSÖRING skriker jag. När fisken kommer till ytan förstår den att den blivit krokade och börjar leva rövare. Den hoppar och far och innan jag kan få den i båten har den kastat kroken och simmat hem igen. COOLT var det dock och jag uppskattar fisken till någonstans mellan 3-4kg – PÅ SLIM JIM!

Både en i min båt och en i Martins båt är rätt sjösjuka så när det gått ca 10h och strömmen vänt kör jag och båt 1 iland. Vi hade riktigt schysst fiske i min båt med fem flundror med topp på strax över Sandén, några fina sejar och ett par schyssta torskar. Martins båt fiskade ungefär samma förutom att de hade den där lite bättre flundran på 131cm.

När vi kom in var vädret fortfarande grymt fint och jag och Martin bestämde oss för att dra med några vobbler och jiggar och åka ut och trolla en liten sväng – jag hade ju faktiskt en havsöring med hela vägen till båten!

Vi körde in i några schyssta vikar men det hände inte så mycket. När vi var längst inne i en av dem ser jag att det plaskar till längre ut. Martin som ligger och halvsover tittar upp med ett öga och återgår sedan till solen och värmen. Jag är fortfarande intresserad av vad det var som bröt ytan där ute så jag kör ut. PANG – “MARTIIIIN, FIIIISK”!!! PANG, PANG, PANG. Det hugger på 4 av 5 spön och kaos är en underdrift. Det sprutar lina från alla rullar och jag och Martin tar ett spö var. Det tar några minuter att få in de två första fiskarna då alla spön inte var speciellt kraftiga. När de kommer till ytan är det ju såklart storsej som antagligen jagat sill som följ efter betesfisken ända in i viken. Både Martin och jag står bara och asgarvar och dagens trollingpass var med ens SJUKT värt!

Vi kör vidare och fångar ytterligare några fina sejar och en och annan torsk. När vi närmar oss Moskenesstraumen kollar jag tidvattenstabellen och inser att vi ligger någon timme innan högvattensvändningen. Vi bestämmer att Shatzy får ett snabbt drift med två av sejarna vi fångat under trollingen. Martin agnar med en 3-kilos och jag med en 5-kilos. Med dubbla anti-twist rigs känns det som en timme hinner passera innan sejen når botten. Vi driver igenom hela Shatzyrännan och jag blir otålig – jag hade ju tennisarmbåge efter 3,5 minut med den där sejen på andra sidan linan. Jag vevar upp mina grejer strax innan sista kanten strax sydost om det sydligaste av skären. Martin kör hela kanten ut och plötsligt ser jag att hans spö står i en redig båge. Han tror han satt sig i botten och håller bara emot medan det pissar lina från rullen. Jag skriker: NAJ DET ÄR FISK, VI DRIVER BARA I 1 knop!!! Fisken rusar och Martin pumpar. Efter en riktigt hård fight på runt 6-7min kan en 132cm flundra och ett nytt PB säkras vid båtsidan. Fisken lyfts därefter försiktigt in för några schyssta bilder och får snabbt därefter simma tillbaka igen.

”Martin… nu åker vi hem.”

Hannes Ribbner & Martin Bamberg, Å